Det klagas ofta på att bankerna tjänar för mycket pengar. Speciellt nu i dagarna när Nordea meddelade att de tänker flytta huvudkontoret till Finland.
I takt med att digitaliseringen går framåt, kan och vill folk göra mer och mer saker själv. Samtidigt så måste man uppfylla kravet från den klick människor som vill att banken ska sköta allt för kunden. I min värld så har en bank misslyckats om jag ska behöva ringa för att få hjälp med ett ärende. Jag vill ha möjlighet att göra allt utan att behöva prata med någon människa alls. På mitt kontor finns en äldre herre som är av helt annan åsikt. Han vill att bankkontoret ska hjälpa till med allt och helst ska det vara över 5% i inlåningsränta på lönekontot.
Att ha personal på kontor som hjälper kunder med enklare uppgifter som att få ett kontoutdrag eller att flytta pengar mellan konton är riktigt dyrt för banken. Att avsluta ett dödsbo kan vara en extremt stor kostnad för banken. Varje sånt ärende där det inte tas betalt på blir då en förlustaffär.
Vilket leder mig in på dagens fundering, hur tjänade banken pengar förr i tiden? På den tiden det inte fanns någon internetbank och banken skötte allt åt kunden. Då kunde man även vara anställd av banken för att jobba i det egna köket!
Idag tjänar banken pengar på räntenettot (skillnad mellan inlåning och utlåning), provisioner från courtage, fondavgifter, försäkringar, kortförsäljning. Du som kund kan även få betala för att nyttja vissa tjänster såsom internetbank eller private banking.
Går vi tillbaka till 70-talet eller tidigare så fanns det inga fonder, internet hette arpanet och jag vet faktiskt inte hur mycket handel med värdepapper var jämfört med idag. Men jag vill tro att det var lägre i volymer? Hur som helst kvar finns räntenettot att tjäna pengar på.
Jag tog upp frågan med en pensionerad bankkontorschef och denna menade på att räntenettot var så stort att merparten av intäkterna kom därifrån. Om inlåningsräntan låg på ungefär 3% så var utlåningen kring 10%. En spread på 7%. Nära ocker nivåer om man jämför med dagens spread på knappa 2% för bolån. Hade en bank med 70-talets intjäning blivit lika utskälld i kvällspressen som dagens banker?
Är det någon som vet?
Ett av svaren förutom räntenetto är att vi som kunder betalade ända upp till någon tusenlapp för varje aktieköp/-försäljning, som lämnades in på en blankett varpå bankkamreren ringde in ordern.
SvaraRaderaJa, courtage var högre men samtidigt var väl beloppen man handlade större? Tänker mig att man körde med börsposter men visst 20 000kr i aktieköp och 1000 i courtage blir 5% avgift. Det är mer än idag.
RaderaCourtagen var högre hur man än räknar, i kronor eller procent. Så högt som 1000 kr för ett köp på 20000 kr var det nog ingenstans, men uppemot hälften skulle jag tro att man betalade på 80-talet.
RaderaDet där med börsposter var egentligen ingen stor grej. Handlade man i mindre bolag än de allra största var det säkrast att köpa jämna hundratal, men det gör jag i regel ändå och gjorde även då.
En anledning till att bankerna blir utskällda idag, är ju att de tjänar massor av pengar, men vid kriser är det skattebetalarna som får betala.
SvaraRaderaMen bidrar inte bankerna till detta systemet via den skatt de betalar in? Vad tycker du då om alla bidragsinvandrare som får en massa från staten gratis utan att ha bidragit med en krona? Här pratar vi om stora företag, stora arbetsgivare som betalar väldigt mycket i skatt. Dessutom ligger de svenska bankerna väldigt bra till generellt så det föreligger inte något omedelbart hot som gör att några räddningspaket är nödvändiga...
RaderaJätteintressant rubrik och resonemang. Precis som Sparo skriver så var det galna courtage på den tiden och i den mån det fanns fonder så var de behäftade med rejäla kostnader. Kostnader som var intäkter för banken. Sen får vi inte glömma att även om banken sparar pengar på
SvaraRaderadelar av digitaliseringen så har det kommit väldigt många nya dyra program mm som banker måste ha. Dem hade de inte innan.
Tack!
RaderaAlla lagar som banken idag måste hålla sig är ju en stor kostnad. Sen ska man verkligen inte förringa kostnaden av att hålla IT-system vid liv.